Lalalubruden

Idag är det varit en fördjävlig dag. Jag vaknar och inser att jag börjar om 10 min *suck*  sover vidare för min skoldag är slut innan jag kommer dit.

Som vanligt på onsdagar träffar jag min coach som reder ut mitt röriga liv.

Adde som skulle spela på min fest i lördags är jätte irriterad och samtalet till honom förstörde min kväll. Nu har jag verkligen inte lust eller ork att åka in till stan igen för att träffa Mikail. Han övertalade mig och vi ska iaf ta en fika vid t- centralen för att snacka lite skit och jobb och sånt:)

Är inte direkt en morgon människa så det är inte roligt att gå upp och veta att man ska åka buss en timma för att ha träning,  men när man har tränat klart är det en grym känsla man har. 

Kommer hem vid halv nio på kvällen efter att vår skola har haft öppet hus till klockan 8. Vår skola är den bästa helt klart. Hur roliga och snälla lärare och elever som helst, alla känner i stort sett alla.

Klassen har också kommit fram till att vi ska ställa in vår klasskiva, och åka på kryssning istället. Kul med något nytt men det är synd att förstöra en tradition, man har även sett fram emot att ha en "fest" med sin klass.

Jag och Jamal från studentgruppen får ide att jag ska ta över lokalen och att och ha en ny fest! Nu hamnar jag här igen. HUR?!?! jag lovade faktiskt mig själv att Aldrig ha en fest igen, och det lovade jag mig själv senat i LÖRDAGS på min fest :S
Står jag här återigen med en fest i min hand, en praktikplats som vimmelfotograf på studentgruppens klasskivor och slutskivor, ett jobb på Huset i gamla stan. I min andra hand har jag mitt företag och mitt jobb på Coop, mina studier! och mina träningar!  Hur ska detta gå är då frågan?? Någon Idé??

Det är måndag och en ny vecka tar sin början!
Börjar sent idag ;) jag och Jasmine planerar att träffas tidigare för att äta brunch, annars vet vi att vi faktiskt inte kommer att äta något innan skolan börjar.  Det blir en "sallad" eller ska föreställa en, pasta med några kycklingbitar över som smakar gummi!! Inget vidare faktiskt:(

Jag är glad att festen är ÖVER!! Och det blev faktiskt inte katastrof:)
Vi ligger här i sängen, Anna, Jasmine och jag. Vi orkar helt enkelt inte gå upp, det blir så ibland.
 Jag ligger mest och njuter av att mitt huvud faktiskt inte bara handlar om gårdagens fest, men ändå saknar jag det - den där utmaningen, stressen och allt!

Nu är dagen här som jag faktiskt har planerat sedan förra året! Festen "24 januari!!"  som jag skulle fixa ihop med min vän Frida, 2 månader senare står jag här ENSAM med 800 inbjudna och ska hålla i detta alldeles ensam! En fest ska man psykiskt inte klara av att fixa själv. Stressen började faktiskt igår när jag inser att jag har inga ordningsvakter.  Killen som jobbar på mitt jobb som väktare skulle se till att jag hade det, men han har dragit till Hong Kong.

Kl 14:00 drar jag fort som sjutton in till stan för att hitta en vit klänning till kvällens tema. Ringer stressad till jamal att jag inte har några väktare, han räddar alltid mig!

Kl 17:00 ringer fotografen sig sjuk! Kan det bli bättre?

Kommer till festen och bestämmer mig att hur det än går att jag ska vara stolt att jag har fixat den själv och HA roligt. Mina vänner påminner mig dock om det varje gång jag håll på att bryta ihop under festen! Älskar er underbara vänner<3